Så läser du en viktoriansk fasad
Old Louisville rymmer fyra decennier av skiftande smak på några dussin kvarter. När du väl kan sortera stilarna blir varje gata ett pussel som du kan lösa från trottoaren. Den här fältguiden börjar vid takfoten och arbetar sig ner till verandan och stenen, och tittar sedan på de vandringar som förklarar husen tydligast.
Varför ett kvarter kan rymma fem stilar
Old Louisville byggdes inte i ett enda svep. Husen började resa sig på 1870-talet på mark som såldes som Southern Extension, och byggandet tog fart när Southern Exposition stängde 1887 och utställningsområdet blev St. James Court och Central Park. De sista gångstråksgårdarna kom på 1920-talet. Modet skiftade flera gånger under det halvseklet, så en anspråkslös italiensk fasad kan stå två hus bort från en tornprydd herrgård från 1890-talet.
Den blandningen är det roliga med platsen. Området beskrivs ofta som landets största samling viktorianska hus, med nästan 1 400 byggnader inom sina gränser, och nästan alla byggdes för att imponera från gatan. Du behöver ingen examen för att läsa dem. Några ledtrådar och vanan att titta uppåt räcker.
Börja vid takfoten
Det snabbaste sättet att placera ett hus är att titta högst upp först. Ett platt tak med djupt utsprång berättar en historia. Ett brant skiffertak med spetsiga tornhuvar berättar en annan. Sänk sedan blicken till fönstren och verandan, och allra sist till vad väggarna är gjorda av. Tabellen sammanfattar ledtrådarna.
| Stil | Titta efter | Typisk period här |
|---|---|---|
| Italianate (italiensk stil) | Lågt tak bakom en djup takgesims på snidade konsoler; höga, smala fönster | Bland de tidigaste, från 1870-talet |
| Queen Anne | Osymmetrisk front med hörntorn; veranda runt huset; blandade material och färger | 1880- och 1890-talen |
| Richardsonian Romanesque | Väggar av grovhuggen sten med djupa rundbågar; låga, tunga torn | 1890-talet |
| Châteauesque | Branta tak med spetsiga tornhuvar; gotiska huggningar lånade från franska slott | 1890-talet |
| Beaux-Arts och nyrenässans | Sträng symmetri med klassiska kolonner; slät sten | Kring 1900 |
| Nygeorgiansk stil och Arts and Crafts | Enkelt, symmetriskt tegel, eller senare låga verandor med lite ornamentik | Från tidigt 1900-tal och framåt |
Italianate och Queen Anne
Italianate-husen är de lugna. Taket är lågt eller platt och nästan dolt, så blicken dras i stället till takgesimsen, en djup list som bärs upp av rader av snidade konsoler. Fönstren är höga och smala, ofta under tunga fönsteröverstycken. Ser ett hus värdigt men lite lådformat ut, börja här.
Ett Queen Anne-hus vägrar vara prydligt. Ett hörn skjuter upp i ett torn medan en veranda löper runt två sidor, och gavlar sticker ut i udda vinklar. Byggarna bytte gärna material en bit upp på väggen. Tegel nedtill övergår ofta i spån eller snidade paneler ovanför. Burspråk och utskjutande fönster trycker ut där ett rum ville ha mer ljus. Dra en tänkt linje mitt ner över fasaden, så kommer de två halvorna inte att matcha. Den skevheten avslöjar stilen.
Stenslott med två accenter
De tyngsta husen i kvarteren är i Richardsonian Romanesque, uppkallad efter Bostonarkitekten H. H. Richardson. Tänk dig väggar av grov sten med djupa rundbågar över dörrar och fönster, och torn som ser korta och massiva ut snarare än höga och spetsiga. Skolexemplet är Conrad-Caldwell House, där St. James Court möter Magnolia Avenue. Det byggdes i mitten av 1890-talet i Bedford-kalksten och fick smeknamnet Conrad's Castle, och i stenarbetet gömmer sig gargoyler och ett litet zoo av huggna djur. Det är också den enda herrgården längs rutten som du oftast kan se inifrån, vilket In i Conrad-Caldwell House handlar om.
Châteauesque-husen lånar i stället från franska slott. Taken är branta och ofta av skiffer, tornhuvarna slutar i vassa spetsar och omfattningarna kring takkuporna bär gotiska huggningar. Där den romanska stilen känns förankrad i marken sträcker sig Châteauesque mot himlen.
Kolonner och lugn efter 1900
Vid sekelskiftet ville de rikaste byggherrarna ha något mer formellt. Beaux-Arts-hus och hus i nyrenässans är symmetriska kring en centrerad entré. Titta efter klassiska kolonner i slät sten eller fint tegel, ofta med en balustrad längs taket. Ferguson Mansion på 3rd Street (1901–1905), som i dag rymmer Filson Historical Society, är huset att studera. Den nygeorgianska stilen är dess enklare kusin i tegel med vita detaljer och jämnt fördelade fönster. Senare Arts and Crafts-hus fyller några luckor mellan de äldre. De ligger lägre på tomten, med breda verandor och lite ornamentik.
Vad väggarna är gjorda av
Materialen bär lika mycket av historien som formerna. Den vanliga väggen är slätt, pressat rött tegel med omfattningar av röd sandsten eller ljus kalksten kring öppningarna. Tak och torn är ofta av skiffer. Håll utkik efter huggna stenansikten som tittar fram ur bågar och gavlar. Kvarteren sägs också ha fler blyinfattade glasfönster än något annat i USA, vilket är svårt att bevisa men lätt att tro när du väl börjar räkna överljusfönster och trapphusfönster.
Färgen är det sista lagret. Vissa ägare målar sina detaljer i tre eller fyra nyanser, den stil som amerikanerna kallar painted lady. Andra låter teglet och stenen vara. Färgsättningen är ägarens val, men Old Louisville har varit ett lokalt bevarandeområde sedan 1975 och ändringar av exteriören granskas i regel, så de djärva färgskalor du ser var sällan en slump.
Varför husen står så tätt
Förstagångsbesökare blir ofta förvånade över hur tätt herrgårdarna står, ibland bara någon meter från varandra. Det här var ett stadsområde som planerades före bilen, nära centrum, på tomter som såldes gata för gata. Ägarna lade pengarna på höjd och gatufasad snarare än på trädgård vid sidan av huset. Gångstråksgårdarna tar idén ännu längre. Belgravia Court och Fountain Court, båda från 1891, var de första av elva gårdar enbart för gående, där husen vänder sig mot varandra över en gemensam trädgårdsgång utan någon körbana emellan. Att gå genom en känns som att kliva in på en privat gata, och en vandring på egen hand som du kan göra i dag knyter ihop flera av dem.
Vandringarna som förklarar stilarna
Historie- och arkitekturvandringen kl. 11 för ~26,50 $ namnger stilarna efter hand som du når dem, på en slinga på cirka 1,6 km. Den tar med Floral Terrace och stugorna på Park Avenue innan herrgårdarna på Millionaires Row längs 3rd Street, bland dem Bernheim Mansion. Recensenterna berömmer guider som kan både byggnaderna och familjerna som betalade för dem. Haken är balansen. En gäst ville ha mer om husen och mindre tid vid Häxträdet, och en annan hade väntat sig djupare arkitekturkunskaper än guiden hade.
Sex stilar på en och samma slinga
Dagvandringen med Louisville Historic Tours (från ~26,50 $) går varje dag kl. 11 från hörnet 4th och Ormsby och arbetar sig fram från enkla italienska fasader till den romanska tyngden hos Conrad's Castle. Bokar du via GetYourGuide kan du avboka med full återbetalning fram till dagen innan; Viator-biljetten går inte att återbetala.
Besökscentrets vandring från ~20 $ lutar också åt arkitekturen, i en takt som passar familjer. Den passerar fem herrgårdar på 4th Street som byggdes åt en viktoriansk juvelerare och gör sitt längsta stopp, ungefär en halvtimme, på Millionaire's Row. Vill du hellre ha en guide för dig själv listar den privata 60-minutersvandringen från ~23,85 $ åtta stilar i sin beskrivning (bland dem Federal och nygeorgiansk stil) och stannar vid Culbertson Mansion och det så kallade Pink Palace. Hakarna är en kort timme och ett tunt underlag på 30 omdömen. Kontrollera också starttider och avbokningsvillkor i annonsen.
Kala grenar gör fasaderna mycket lättare att läsa, och därför spelar vilken månad du väljer roll om du kommer för byggnadernas skull. Dagsljuset spelar också roll. Historia på dagen eller spöken på natten? förklarar varför kvällsvandringen visar dig mindre av stenarbetet.